Det finns så mycket jag skulle kunna göra med mitt liv. Men inget är så enkelt när man är ensam, ledsen och kränkt. Det finns dok inget jag kan göra när ni inte bryr er. Kanske är det för att jag är jag, dömd till att leva i denna hemska värld. Jag vet inte hur länge till jag står ut. Jag slängs runt i en värld mellan svik, hat och måsten. Måsten som jag inte gör för min skull utan för er, men varför slita när jag inte får något tillbaks? Varför kämpa när livsglädjen har tagit slut? Varför leva när ingen vill ha mig kvar? Inget är äkta inget är sant. Man gör sitt bästa men allt blir fel.  Men det finns en räddning, ett slut på allt. Bara en dryg minut sen slipper ni mig. Då kan vi se hur stark kärleken var. Vet inte vad jag ska ta mig till kan inte sluta inte ens om jag vill. Vill att ni ska fatta att ni ska förstå. Låta mig leva så löser sig allt. Ni verkar inte fatta att de ända ni gör är att sakta förutspå min död. Ni tror ni att ni hjälper men lyssna istället jag vet vad jag behöver och jag måsta klara de här själv. Det ända ni kan göra är att låta mig vara, stötta mig när jag behöver, och bara vara er själva. För jag kan ändå inte lösa allting nu, men vänta och se sen att allting går bra om ni bara låter mig va. Jag måsta bara få lite tid för att se vad jag verkligen vill. Och mina älsklingar jag behöver er verkligen just nu, stanna hos mig lova det! <3

Kramra Sture